Försvunna författare och avklädda pudelrockare

Den som sade att recensioner i dagspress inte längre säljer böcker, hade inte alldeles rätt. För efter att ha läst veckans recensioner sitter jag här och funderar på om jag möjligen kan ha något gammalt presentkort (fet chans...) liggande någonstans... eller om jag kanske kan ta de sista matpengarna och handla böcker för. De ondskefulla recensionerna har nämligen väckt mitt habegär efter två nya titlar: Roberto Bolaños postumt utgivna kolossalroman 2666 och nostalgitrippen Boken om OKEJ av Jörgen Holmstedt. Starka kontraster i önskningarna alltså, men lika hett eftertraktade båda två.

Bolaño har jag varit nyfiken på tidigare - vet inte hur många gånger jag stått och fingrat på pocketutgåvan av De vilda detektiverna, dock utan att komma till skott - och nu har den ovanligt samstämmiga hylllningskören av entusiastiska recensenter övertalat mig om att det är dags att stifta bekantskap. Sällan har jag väl läst så många, så lyriska omdömen; recensenterna har snarast tävlat i lovsång (och tänk, jag tycker nästan att det påminner om den där lovebombingen som de brukar anklaga oss bokbloggare för... men det är säkert helt annorlunda...).

Jonas Thente och Fabian Kastner är några av de som gillar 2666 skarpt.

I jämförelse med 2666 ter sig mitt andra habegärs-objekt en smula mer... tja, ska vi säga vardagligt? Jörgen Holmstedts Boken om OKEJ har synts lite varstans under veckan och fått mig att inse hur mycket jag behöver en walk down memory lane. Hårdsprejade pudelfrisyrer, chockrockande läderklädda män med gitarrer, glittrig syntpop - jag MÅSTE ha boken. OKEJ var ryggraden i min uppväxt. Varje nummer lästes och begapades.

Om inte annat vore det kul att i vuxen ålder se och bedöma vad det egentligen var man läste som liten. Den som minns det berömda reportaget där Dag Finn låg spritt språngande, nedsänkt i ett badbar med bara lite för lite skum för att det skulle täcka det viktigaste - räck upp en hand! Tror att det kan ha traumatiserat mig för all evig framtid. Fantastiskt. Ibland saknar man 80-talsmedia.

Så det blir till att rota igenom skåp och lådor för att hitta eventuella kvarglömda resurser för helgens bokshopping. Jag såg att Bokstävlarna funderade på Twitter på hur det skulle vara att ha med en bokbloggare på tv:s Lyxfällan - och ja, låt oss säga att jag tror att folk skulle förfäras över vad vi gör för att bygga ut våra hembibliotek. Just nu överväger jag att panta flaskor för att få både Bolaño och OKEJ. Men det är väl helt normalt..?