Skrivet på kroppen

Via Petra på En annan sida hittade jag till Contrariwise, en blogg som bara handlar om tatueringar med litterära motiv, och nu har jag spenderat alldeles för mycket tid med att titta på folk som har allt från Bukowski-citat till Alice i underlandet-kaniner och golden snitches på huden. Måste nog säga att text på hud ofta är snyggare än bild, förutsatt att man väljer ett lämpligt typsnitt. Courier (klassisk skrivmaskinstil) blir ofta bra.

Själv är jag tyvärr alldeles för smärträdd för att någonsin vilja utsätta mig för en tatuering, men jag kan inte annat än bli oerhört fascinerad av bilderna på bloggen. Tänk att vara författare och upptäcka att det du har skrivit betyder så mycket för någon att han/hon tatuerar in det på sin kropp! Är inte det en komplimang, så vet jag inte vad som skulle vara det. Hade jag varit lite mindre feg skulle jag ha satt igång och leta favorit-citat på en gång. Werner Aspenström skulle ligga bra till.

Grammatiknörden i mig gläds också åt att se att det finns de som har tatuerat in semikolon. Det är ett underskattat skiljetecken! Själv älskar jag semikolon och använder dem alldeles för ofta. Jag fick skäll för det redan på högstadiet, men det har inte hindrat att de sprider sig som ogräs i alla texter jag skriver. Ett semikolon om dagen är bra för magen; det är min devis.

Text-tatueringarna får mig också att tänka på en film jag tycker mycket om men som jag inte har sett på länge: Peter Greenaways Pillow Book från 1996, där stora mängder text skrivs på hud med ett i slutändan förfärande resultat. Men innan det går illa är det oerhört vackert. Se den om du inte redan har gjort det! Ewan McGregor gör en strålande insats, bland annat som mjuk textad kudde: