Gräset är grönare på andra sidan bokhyllan

Tio överfulla Billyhyllor men inte en enda bok som verkar lockande. Ack, ack, ack. James Bradleys The Resurrectionist som jag började på häromdagen har visat sig vara lite seg och jag började se mig om efter något annat. Inget roligt fanns hemma. Inget roligt fanns på jobbet heller. Någonstans där började jag ana att problemet inte låg hos böckerna, utan hos mig själv. Det mest störiga med hela situationen är att jag vet vad jag skulle vilja ha; om bara Curtis Sittenfelds American Wife hade varit oläst skulle den ha varit perfekt. Eller möjligen Hustvedts Sorrows of an American. En tjock, extremt välskriven, gärna engelskspråkig roman hade suttit fint. Men var är de när man behöver dem? Inte i min hylla i alla fall.

Hade jag bara fått ändan ur vagnen skulle jag kanske kunna ha löst problemet genom att gå till biblioteket och låna något, men nu är det stängt sedan flera timmar. Jag hade annars kunnat tänka mig att låna någon av Mare Kandres äldre titlar - jag blev extremt sugen på att läsa henne igen när jag såg SVT:s K-special om henne i fredags. Såg ni också? Om inte, måste ni se den! Jättespännande om en författare som verkligen är saknad. Programmet finns att se på SVT Play. Det fick mig att genast hoppa in i hyllan och leta fram de Kandre jag har: Bestiarium, Kvinnan och Dr Dreuf och Xavier - samtliga titlar jag tyckte mycket om när jag läste dem. Av någon outgrundlig anledning har jag inte läst varken Aliide, Aliide eller Bübins unge och programmet fick mig att förstå att jag verkligen missat något. Måste åtgärdas.

Extra störigt är att jag samtidigt som jag dissar alla böcker jag har tillgängliga, kan tänka ut en lååång lista på titlar jag gladerligen skulle kasta mig över om de bara fanns här:
Jan Kjaerstads nya, Charlaine Harris Dead and Gone, Stephenie Meyers The Host, Bläckhjärta, Lehanes The Given Day... you name it. Allt som inte finns här. Ynk. Varför är alltid boken man inte har i handen den roligaste?