Dexter går vilse

Kanske skulle jag ha lyssnat på läsarkommentarerna på Amazon - som var allt annat än positiva - när det gäller del tre i serien om Dexter. För de hade ju alldeles rätt; Dexter in the Dark är seriens sämsta del. Det råder ingen tvekan om att Jeff Lindsay helt har gått vilse här. Förmodligen ville han experimentera och det är ju ett lovvärt initiativ, men ack ack ack så fel det gick.

Dexter in the Dark handlar till stor del om vad Dexters Dark Passenger egentligen är och var den kommer ifrån. Är det en inre röst, en demon, en fix idé, en personlighetsklyvning eller rentav ett främmande väsen? En Gud? Lindsay bestämmer sig för det sista alternativet och därmed kapsejsar hela plotten innan den ens har börjat. Serien om Dexter är förvisso skruvad och bisarr i god tid, men den är ändå på något plan realistisk. När Lindsay helt plötsligt för in ett övernaturligt element blir det omöjligt att ta berättelsen på allvar. Metafysiska funderingar passar absolut inte in i Dexters universum.

Så njäää. Dexter in the Dark är vad den heter - Dexter fumlande i mörkret, vilse från sitt vanliga elaka jag. Boken är alldeles för lång (370 sidor) och fel på alla tänkbara sätt. Tack och lov ger de sista sidorna av den hopp om att det bara var en tillfällig formsvacka. Jag hoppas att allt är tillbaka till det normala igen i nästa del, Dexter by Design. Är det inte det kommer jag bli extremt ledsen.