Puss in Books

Den katt är ännu inte född som inte charmar mig. Det är därför inte så där värst överraskande att jag var tvungen att omedelbart köpa Vicki Myrons Bibliotekskatten Dewey när jag fick syn på den. Jag menar, böcker OCH katter i samma berättelse - det kan väl knappast bli mer typiskt mig?


Historien om Dewey börjar en kall januarimorgon 1988 i den lilla staden Spencer i Iowa. När bibliotekarierna kommer till jobbet om morgonen hör de ljud från bokinkastet och när de öppnar den stora lådan för att undersöka saken, hittar de en halvt ihjälfrusen liten kattunge. Bibliotekschefen Vicki faller genast för katten - hon tycker att han ser rakt in i henne. Det blir början på en lång relation; Dewey Readmore Books som de döper katten till blir kvar på biblioteket. Han flyttar in och blir inte bara deras maskot utan också en symbol för staden. Ryktet om den röda katten med den tragiska historien sprider sig och snart kommer folk från när och fjärran bara för att se honom. Dewey själv älskar uppmärksamheten; han hoppar mellan hyllorna, gosar besökare och åker med på vagnen när de sätter ut böcker. Han är kort sagt den ultimata bibliotekskatten.

Parallellt med berättelsen om Dewey löper historien om bibliotekschefen Vickis eget liv, som påfallande ofta är miserabelt. Hon hamnar i ett dåligt äktenskap, både hon och hennes familj råkar ut för en massa sjukdomar, släktingar dör osv osv. Ganska ofta är Dewey hennes enda ljuspunkt. Man förstår verkligen att hon behövde en skojig kisse att titta på.


Det är svårt att inte jämföra boken om Dewey med John Grogans Marley and Me som kom i svensk översättning förra året. Även om jag som kattfantast naturligtvis borde rösta till Deweys fördel, måste jag säga att Marley är den bättre av de två. Inte som individ då, utan som bok betraktat. John Grogan skriver helt enkelt bättre. Vicki Myron har haft hjälp av medförfattaren Bret Witter men berättelsen känns ändå stel och styltig ibland. De olika delarna hänger inte riktigt ihop och det finns en del långa passager om staden Spencers utveckling som man gärna hade kunnat stryka. Väljer man en bok om en katt vill man knappast läsa om jordbrukskrisen i Iowa, liksom. Marley var också roligare som karaktär; han var ju helt bisarr med alla sina ovanor och hangups. Dewey tycks däremot ha varit ett helgon rakt igenom. God och blid och plikttrogen och ädel vakar han över biblioteket. Ursäkta om jag inte tror på det - katter som art är inte kända för att vara genomgoda. Kanske är det helt enkelt så att den där medförfattaren Bret Witter är anställd av katterna för att ta bort allt ofördelaktigt.


Hur det nu än är med Deweys helgonstatus och bokens litterära kvalitéer, så är Bibliotekskatten Dewey ändå en underhållande bok. Jag kan inte stå emot små söta djur som säger mjau, så är det bara. Jag kunde lätt ha varit en av alla de som reste hundratals mil bara för att se katten.

Trots att det har hunnit gå ett par år sedan Dewey dog (ja, jag grät naturligtvis när det hände i boken...) är kulten kring honom alive and kicking. Han har inte bara en egen sida på Facebook och en lookalike-tävling , utan även en egen avdelning på Spencers biblioteks hemsida där man kan läsa om honom och beställa vykort. Jag gillar det där han åker på bokvagnen:

Läs mer om Marley-/Dewey-trenden hos DN.