Män med spetsiga tänder

Ikväll har SVT vampyrtema - det är med andra ord första gången vi får se statsunderstött blodsugande. Låt oss hoppas att det inte blir den sista :)

Jag hakar i alla fall helhjärtat på. Vampyrer it is. För de har ju alltid lurat där i bokhyllan, ända sedan jag någon gång i ett fjärran förflutet på högstadiet hittade Anne Rices En vampyrs bekännelse, som jag storögt läste. Hur bra den är kan man ju diskutera, men det spelade liksom ingen roll. Jag älskade både En vampyrs bekännelse och de därpå följande delarna i serien. Det var som att få veta en underbar liten hemlighet; allt behövde inte vara så tråkigt och socialrealistiskt som det jag hade runt omkring mig. Litteratur behövde inte vara synonymt med realism. Det hade jag förvisso inte trott tidigare heller, men Anne Rice var den första som visade det på riktigt. Det var något helt nytt och det var alldeles alldeles fantastiskt. Jag var hooked.

Någonstans efter de tre första böckerna gick sedan Rice vilse i sin egen serie och jag tappade intresset för Lestat, Loius och Armand. Istället började jag gymnasiet och snöade in på klassikerna: Bram Stoker, Sheridan LeFanu och hela den härligt dammiga 1800-talsskräcken. Drömde om män i svarta kåpor med rött foder och blev förälskad i Gary Oldman. Träffade min nuvarande sambo på väg till en festival - vi började prata med varandra på tåget om hur schysst det skulle vara att åka till Transsylvanien och titta på slott. Det var en raggningsreplik som hette duga, men den fungerade uppenbart alldeles utmärkt. Vi började prata vampyrer och det gör vi fortfarande alltsom oftast. Tack, Dracula.

Sedan dess har det blivit män med spetsiga hörntänder i en aldrig sinande ström. För ja, jag erkänner villigt att det är vampyrkillarna som intresserar mig. Flickorna lämnar jag oftast därhän. Allra bäst - det vet ni som följer den här bloggen och nu får ni höra det igen- tycker jag fortfarande om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. Det finns ingen (åtminstone inte någon som jag har läst hittills) som lyckas göra nutida urban fantasy med vampyrer lika bra. Min favorit i serien är del fyra, Dead to the World. Sookie borde dejta Eric mer, det är min bestämda åsikt. Inte bara när han har tappat minnet. Det gör mig lite nervös att de valt Alexander Skarsgård till att spela Eric i True Blood (tv-serien baserad på böckerna om Sookie), men jag ska försöka vara lugn och fin kring det. Jag har än så länge bara sett delar av serien, men känner på mig att det nog kommer att inhandlas en och annan dvdbox innan det är över. Just nu försöker jag mest hålla mig ifrån att gå på shopping spree i HBOs webshop. Har lovat mig själv att jag ska klä mig åtminstone lite vuxet om dagarna och då går roliga tshirts med nördiga tryck bort. Vi får se hur det går med det där löftet - jag har ju redan brutit det genom att ikläda mig min nya fancy Breaking Dawn-tröja som jag fick av Loveina (Tack igen!).

Apropå tv-serier så är det just en sådan jag planerar att ägna början av min lediga helg med. Fast i bokform. Sambon har varit vänlig nog att köpa de två första samlingsalbumen av Angel After the Fall och jag känner att de tillsammans med lite kaffe kan göra min lördag mycket fin.

Apropå kaffe, visste ni att man kan köpa vampyrkaffe med vitsiga namn på Lestat's Dark Gift Shop? Finns både fanged och de-fanged. Moahahaha, skrattar jag och väntar på att kvällen ska sänka sig över nejden.