Förtätad fundamentalism

Kreativiteten var inte utmönstrad - den var fortfarande levande och uppskattad - men den fick stå tillbaka för effektiviteten. Maximal avkastning var vår ledstjärna, det återkom vi ständigt till. Vi lärde oss att prioritera - att fastställa en strategi för optimal framryckning - och att sedan uteslutande inrikta oss på att uppnå det målet.

Så säger Changez, huvudperson i Moshin Hamids Den ovillige fundamentalisten, när han ska beskriva det typiskt amerikanska i sin utbildning. Men det kunde lika gärna vara en beskrivning av Hamids sätt att skriva. Den ovillige fundamentalisten är också oerhört effektiv. Inte mer än drygt 180 sidor, men på dem ryms ett helt liv, berättat på en enda kväll. Romanen kan läsas som en snabbkurs i konsten att skriva förtätat.

Det är också stilen som gör att jag fastnar för boken, trots att den egentligen har lite för hög Flyga drake-faktor för att vara min kopp te. Jag brukar vara sorgligt ointresserad av litteratur som skildrar andra erfarenheter än europeiska/amerikanska. Men man behöver bara läsa ett par sidor innan Changez/Hamids suggestiva röst har hypnotiserat en totalt och man är helt inne i berättelsen om hur Changez med hjälp av sin intelligens, anpassningsförmåga och envishet tar sig från Lahore till Princeton och sedan handplockas för ett framgångsrikt ekonomiföretag på Manhattan. Han har allt, men väljer till slut att riskera alltsammans. Jag ska inte förstöra överraskningen för er som inte läst boken ännu, men kan ändå säga så mycket som att det är intressant att se hur Hamid väljer att motivera Changez handlingar.

Får man reda på varför någon väljer att bli fundamentalist? Är det alls något man väljer? Ja och nej på båda frågorna. Jag insåg under läsningen att jag på något sätt likställt begreppen fundamentalist och terrorist, så jag satt och väntade på att han skulle spränga något, innan jag kom på att jag tänkte alldeles fel. Ändå var väl just det felslutet symptomatiskt för just det som boken handlar om. Jag blev likväl lite besviken på att inte hitta ett tydligare svar i romanen. Jag är inte säker på om jag helt köper Changez utveckling. Naturligtvis är det komplicerat, men ändå.

Samma osäkerhet går igen i hela läsningen. Jag tycker om boken men ändå inte. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör att jag är tveksam, men jag tror att det har att göra med att jag skulle vilja ha lite MER av allt. Det är svårt att helt förstå en person man bara följer i knappt tvåhundra sidor, även om författaren är skicklig. Framför allt skulle jag önska mig ett längre slut, för man blir hängande alldeles fritt i luften. Två rader till hade gjort underverk. I brist på dem får man fundera själv. Och det kommer jag att göra. Den ovillige fundamentalisten är en bok som kommer göra den där recensionsklichén: stanna kvar länge efter att man läst sista sidan.


***********************************

Tack till Natur & Kultur som skickat boken.