Björn som Stephen

Oh dear oh dear - varför tog jag inte tåget söderut och gick på Malmöfestivalen igår? Nu på morgonen läser jag i en artikel på sydsvenskan.se följande:
"Efter en Simon Garfunkel-cover tonar bandets saxofon ut och Björn Ranelid drar igång sin ordsalva ännu en gång. Den här gången härmar han en dreglande Stephen Hawkins till publikens förtjusning."

Björn Ranelid härmar Stephen Hawkins. Jag hade kunnat betala dyrt för att få se det. Tror att minnet av ett sådant framträdande hade hållit mig på gott humör hela vintern.