Jag fortsätter blogga ifatt de litterära delarna av sommarens Florida-resa, och eftersom det är Caturday: besök på The Ernest Hemingway Home & Museum i Key West. Här bodde Hemingway från 1931, och här finns idag släktingarna till hans 6-tåiga katt Snowball. 40–50 katter bor på museet, varav ungefär hälften är 6-tåiga som Snowball. Jag skulle ljuga om jag sade att kom dit för Hemingways skull - han var mer bara en bonus ...
Det flotta huset omges av en synnerligen prunkande trädgård med palmer, bananträd och allehanda andra exotiska växter. Katterna går fritt på området och man träffar på dem precis överallt.
Inne i huset kan man fortfarande se en hel del av Hemingways möbler. Eftersom de är, tja, museimöbler, är de avspärrade så att ingen råkar sätta sig på dem. Vissa har dock frikort och sitter eller ligger precis där det passar dem. Här ser vi till exempel hur Hemingways säng används på ett ståndsmässigt sätt.
Ute i trädgården står det små katthus lite varstans. Har man tur och kikar in, är någon hemma.
Kattspetsgardiner! Kanske inte vad man förväntar sig att hitta hemma hos machomannen. Om motsvarande fanns där på Hemingways tid också, är oklart. Men fiiiina var de. Skapade starkt habegär hos denna besökare.
I det lite mindre gårdshuset hade Hemingway sin skrivarstuga. Den gav kraftiga Jan Guillou-vibbar, tyckte jag, med jakttroféer på väggarna, skrivmaskin och reseminnen.
Katterna håller också ordning på besökarna. Här har vi en kisse som arbetar på glasmontern på andra våningen och ser till att Hemingways alla prylar är i säkert förvar. Om man petar, blir man kärleksfullt biten i fingret. (Och sen följer en lång gosestund, men det är ju en helt annan historia. Vi håller oss till den där kissen är en tuff vaktkisse.)
Katternas burhus ute i trädgården är naturligtvis modellerat på huvudbyggnaden. Mycket tjusigt.
I bokhandeln kan man naturligtvis köpa en massa Hemingwayböcker och -prylar och en ruggig massa kattsaker. Katterna som arbetar i butiken tar sin uppgift på stort allvar och ser till att sprida ut sig bland hyllorna. Vissa av dem ser man knappt förrän man stoppar in handen för att plocka åt sig något.
Och när man tröttnat på museibesökare och litteratur? Tja, då somnar man helt enkelt på ett sött sätt i kattlådan.
Ingen orsak :)
SvaraRaderaSäger bara ÅÅÅHHHH!
SvaraRaderaDit skulle jag verkligen vilja åka. Trots kattallergi...
SvaraRaderaÖh, jag hade ingen aning om att macho-Hemingway var kattmänniska. Trodde alla med Jan Gullio-tendenser sköt djur och hade hundar. Intressant idé, lite tråkigt för oss allergiker - men briljant att göra så här, för jag kan tänka mig att många föräldrar som vurmar för Heminway är tacksam för den underhållning barnen får av katterna. Jag kan bara säga smart, verkligen smart!
SvaraRaderaÅ suck, blogger svalde min kommentar.. Det var iaf ett glatt utrop om hur mkt jag också diggade Hemingways ställe och (framför allt) katterna, och Key West i allmänhet. Hoppas ni hade det trevligt!
SvaraRaderaDet är ett genialiskt drag att ha katterna där; museet blir mycket mer levande och katterna interagerar så mycket med besökarna att det är omöjligt att inte bli på gott humör av dem :D Tusen gånger roligare än om det bara varit ett "vanligt" författarhem. Dessutom tror jag att minst 70 % av besökarna var där snarare för katterna än för Hemingway, så de hade förlorat grymt mycket folk på att inte ha dem ...
SvaraRaderaKey West (och de andra Keys-öarna) i övrigt var också mycket trevligt, så det är ett resmål som varmt rekommenderas!