Områdets fantastiska natur har genom åren lockat många författare och konstnärer, bland andra Hunter S Thompson och Henry Miller höll till här. Och mest känd, förstås, Jack Kerouac. Efter att ha bott en tid i poeten och sedermera bokhandlaren Lawrence Ferlinghettis ensligt belägna stuga i Big Sur, skrev Kerouac en halvt om halvt självbiografisk roman om en författare som flyr ut i skogen för att skriva, hantera sina alkoholproblem och undkomma fansen.
Ferlinghettis stuga låg i Bixby Canyon, nära berömda Bixby Bridge, som är obligatorisk att stanna och fotografera sig intill när man åker förbi. Mitt leende döljer en grav rädsla för att sugas ner av vindarna och trilla ut över kanten; här finns inte ett räcke så långt ögat når och det stupar brant ner strax intill vägen.
Jag grämer mig fortfarande lite över att jag inte var förutseende nog att ta med Kerouacs bok som reselektyr (värsta rookiemisstaget, ju) men tröstar mig med att det knappt blev någon tid över till att läsa på resan ändå. Det fanns alldeles för mycket att se och göra. Big Sur är utan tvekan det allra vackraste området på Highway 1 mellan San Francisco och Los Angeles, så har man inte möjlighet att fara hela vägen, är det Big Sur man ska välja. Jag är fantastiskt tacksam över att ha fått fara dit; det har varit en dröm för mig länge.
Jag såg nyss också att det tydligen finns en film som kom för ett par år sedan som handlar om Kerouacs tid i Big Sur. Den heter One Fast Move or I'm Gone. Dessutom finns det en ny filmatisering av Keroaucs roman, gjord av Michael Polish, som är ny nu för i år. Båda verkar helt klart spännande - hoppas jag kan hitta dem någonstans och se!
I väntan på filmerna kan vi kika på de utomordentligt söta elefantsälarna som vi stötte på vid Piedras Blancas, en strand i södra delen av Big Sur-området. Det är tydligen ett känt ställe, men vi visste inte om det på förhand, så vi blev glatt överraskade när vi plötsligt förstod att det vi trodde var en massa stenar, i själva verket var sälar som låg och solade på stranden. Har aldrig sett så många på ett och samma ställe! Cuteness overload!
Åh vad vackert! Och - inte för att jag inte unnar dig - gudars skymning så avundsjuk jag blir på dig som har varit där!
SvaraRaderaFantastisk natur! Egentligen finner jag det lite märkligt att just de författare du nämner hängde i dessa vackra områden. Men kanske det verkligen var dessa rastlösa själars sätt att försöka finna lugn. Jag kände mig rofylld bara av att titta på dina bilder : )
SvaraRaderaFaktum är att naturen nog faktiskt passar dem ganska bra; den kan se lugn och fin ut på bild men är enormt dramatisk när man väl står mitt uppe i den, med de där galet branta bergen som kastar sig rakt ner i det skummande havet. Skogarna är inte att leka med de heller, och eftersom den i mitt tycke överväldigande känslan man får av alltsammans snarast är att betrakta som någon sorts vild, rytande frihet, tror jag att den passar lätt rebelliska författare som hand i handske :)
SvaraRaderaBedövande vackert!
SvaraRadera