Nu har mina böcker varit nerpackade i förrådet i snart ett år, medan jag och maken rest runt hit och dit. Och jag SAKNAR dem! Har tappat räkningen på hur många gånger jag kommit att tänka på en särskild rad eller ett särskilt kapitel i den eller den boken, velat slå upp det - och så finns den inte där. Horror! Lite otippat är det ofta diktsamlingarna & lyriken jag saknar mest; mina fina gamla Werner Aspenströmutgåvor och alla andra 40-tals-ångest-undergång-dikter/författare. Jag får en rad i huvudet, som en låt på repeat, och så vill jag läsa alltsammans, och så går det inte och så blir jag miserabel. Många av dikterna går naturligtvis att slå upp på nätet, men långt ifrån alla. Och det är inte samma sak.
Så buhu.
Idag blev jag till exempel så desperat att jag föll till föga och köpte Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som e-bok, bara för att jag saknade den. Kan bli en dyr vana, känner jag ...
Det enda som torde vara bra med detta är att alla ni andra nu när någon gnälligt frågar er om vad ni ska HA alla de där överfulla bokhyllorna till, då kan ni svara att "jo förstår du, det är för att jag inte ska bli lika ensam och förvirrad som Calliope är nu när hon inte har sina böcker med sig".
Jag har legat febrig i sängen och stirrat på alla mina böcker nu i två dagar och plötsligt drog den där tanken förbi: Vad ska du med alla böcker till?! Tack, nu behöver jag ju inte fundera på det mer!
SvaraRaderaMen precis, klart vi ska vara tacksamma att vi bara kan lyxa oss och gå fram till hyllorna och dra fram våra böcker. Men tänk på den enorma glädje när du både rörd och tårögd packar upp dina skatter igen : )Det är alltid bra att ha något att se fram emot!
SvaraRaderaÅÅH!! Jag vet precis hur det känns. Jag kan komma på mig själv att sitta och tänka på mina stackars böcker som suttit i förråd i massor av år nu. Det kan vara allt från en gammal Kitty till någon antik liten älskling. Det är rena rama ångesten!
SvaraRadera