Jag har hamnat på efterkälken med Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway - medan alla andra (looking at you, fellow bokbloggare) redan läser nyutkomna A Dying Fall, är jag fortfarande kvar i mitten av serien. Jag tänkte avhjälpa det hela, lånade hem The House at Sea's End, och förväntade mig lite trevligt häng med allas vår favoritarkeolog.
Halvvägs in i boken hade jag hunnit bli rejält uttråkad. Skulle det inte hända något snart? Det kändes som om intrigen gick på sparlåga, på alla plan. Jag kämpade vidare, och visst, det blev lite mer spännande efter ett tag. Men bara lite. Eftersom jag vet att Elly Griffiths kan bättre, kommer jag att läsa vidare i serien, men bleh, så trist det här var. Känner mig lurad på fint fiktivt häng!
Är det denna delen som hon är så där new ageig i? Har för mig att det är två böcker som går lite på sparlåga.. Fast miljöerna är fortfarande sköna att vistas i på något sätt har jag för mig att jag tyckte. Men håll ut annars för det blir bättre! Senaste boken är tillbaka till Old-style-Ruth!
SvaraRaderaNjae, det är lite new age vid ett tillfälle, men det är det hela. Miljöerna är helt ok, men deckarintrigen var skitseg den här gången ... Skönt att höra att det tar sig igen i kommande!
SvaraRaderaHelt klart tråkigaste boken i serien! Jag skyllde på dålig översättning som ställde till det extra, men det verkar inte ha funkat ens ändå.
SvaraRaderaKan nog inte skyllas på språket, tyvärr nej ...
SvaraRaderaMen du, intrigen i del fyra är urfräsig - och i del fem hänger Ruth i skogen där Pendlehäxorna bodde (som ju även Jeanette Winterson skrivit om)! Hang in there.
SvaraRadera