Knaus! Igen!

Kära nån - jag kom just på att jag helt har glömt att skriva om Karl Ove Knausgårds femte Min kamp-del! Och jag som tyckte att den var en av de absolut bästa i serien ... Oj, oj, vilket förbiseende. Sen, när jag tänkt det, så tänkte jag lite till och kom fram till att ni nog är rätt trötta på att höra mina Knaus-lovsånger.

Så jag ska bespara er en till. Jag ska bara säga att femman var riktigt, riktigt bra. I den flyttar Knaus till Bergen för att gå på skrivarskola, men drömmen om författarlivet går i kras när alla andra är bättre än han på att skriva. Kritiken är mördande, inspirationen svag och resultatet bedrövligt. Han dövar ångesten med enorma mängder sprit, gör oerhört korkade saker, jobbar på mentalsjukhus, skaffar flickvän, uppför sig fruktansvärt illa, skriver ändå mer för han kan ju inte låta bli.

Just delarna som handlar om skrivande är något av det jag gillar bäst; jag tycker det är jättekul att höra hur han resonerar om både sina egna och andras texter. Hur han verkligen kämpar för att komma någonvart med de där eländiga utkasten. Hur allt annat sjunker undan och blir betydelselöst i jämförelse. Hur det till sist faktiskt händer något. Det är också helt otroligt att höra att ett av de stora problemen han har är att han inte tycker att han får flyt och driv i det han skriver. Well, Karl Ove, det problemet har du kommit över. Trots att jag nu läst åtskilliga tusen sidor av kampen, vill jag ändå bara ha mer-mer-mer. Gärna nu på en gång, tack.

Bonustips!
Om du i likhet med mig tyvärr var på annat håll när Knaus senast framträdde på Kulturhuset i Stockholm, kan du se hela alltet här. Rekommenderas!

Andra som också läst Min kamp 5: GP, SvD, Bokhora, Dagens bok, Bokbabbel.