Halloween Nr 5: The Woman in Black

Den är en av de absolut mest skrämmande böckerna jag någonsin läst, Susan Hills The Woman in Black. "Underbart skitläskig" var den poetiska beskrivningen jag använde som rubrik när jag skrev om den förra året (läs recensionen här). Sedan dess håller jag den som skolexempel på hur man ska skriva för att skrämmas; trots att plotten i grund och botten är väldigt enkel, lyckas Hill få läsaren att sitta som på nålar.

Anyhoo, för ett tag sedan blev den ju film med allas vår Daniel Radcliffe i huvudrollen. Jag måste medge att jag var lite orolig över om jag skulle se Harry springa runt - Expecto patronum! när spöket kommer, typ - men det gick faktiskt alldeles utmärkt. Jag tycker förvisso att Daniel Radcliffe är i yngsta laget för att spela Arthur Kipps, men han gör bra i från sig. Miljöerna, både själva spökhuset ute på saltängarna och omgivningarna, är också väldigt bra. Det ser verkligen ut som man tänker sig när man läser boken, precis lika öde och livlöst och obehagligt.

Och obehagligt är det utan tvekan. Jag hoppade högt ett par gånger när jag såg filmen. Här ska inflikas att jag absolut inte är någon skräckfilmsmänniska - tvärtemot vad man kan tro när man läser den här bloggen, så ser jag nästan aldrig skräckfilm. Med det sagt, så är The Woman in Black scary. Inte lika scary som boken, men scary.



Men - och detta är ett gigantiskt men - vad har de gjort med slutet???
Filmen har ett helt annat slut än boken. Det finns andra detaljer som skiljer sig också (se dem allesammans väldigt ambitiöst listade hos Virtual Borderland), men de är ok. De är inte så stora. Men slutet? Så får man väl inte göra? Jag kan på rak arm inte komma på någon annan bok där man ändrat så radikalt vid filmatiseringen. Vad tycker ni andra som har sett filmen?

Följ Calliopes Halloween-special!
Klicka på etiketten "Halloween" nedan eller
i högerspalten för att se alla inlägg.