Biblioteket ekar tomt

Så här brukar det se ut i vanliga fall här hemma, fullt och fint och tryggt med böcker längs alla väggarna i vårt bok-/kontorsrum:

Den förestående USA-vistelsen och den därmed följande uthyrningen av lägenheten, har emellertid gjort att det i samma rum numera ser ut så här: 

Alla fina böcker nedpackade och magasinerade... Det smärtar lite att se på, ska jag erkänna, även om det ju är för en väldigt god och fin anledning. Mitt bibliotek känns tomt = mitt liv känns tomt, typ. Framför allt  är det lite jobbigt att tänka på att böckerna och jag ska vara skilda åt under så lång tid. Ack, ack, ack. 

För är det något jag har förstått de här dagarna efter att jag magasinerat böckerna, är det hur mycket jag faktiskt använder dem i vanliga fall. Jag slår upp saker, läser en rad eller ett kapitel här och där, kollar upp en eller annan detalj, eller bara njuter av att titta på titlarna jag tycker bäst om. Framför allt har jag saknat möjligheten att slå upp favoritcitat/-stycken; det är något jag tydligen gör mycket oftare än jag trott. Flera gånger har jag varit på väg till hyllan för att titta efter hur just den där speciella diktraden löd - och så finns den inte där! Det, mina vänner, är sann skräck. Bibliofilens värsta mardröm besannad. Troligtvis kommer detta att sluta med att jag köper ALLT på e-bok så att böckerna kan följa med mig vart jag än är...