Little Bee

Att läsa Chris Cleaves roman Little Bee får mig att tänka på Ian McEwan. Det finns något både i stilen och temat som påminner om hur McEwan kan ta en enskild - ofta fruktansvärd - ögonblickshändelse och sedan spinna en hel roman utifrån det som sker under just de där ödesdigra sekunderna. Chris Cleaves gör likadant: intrigen i Little Bee utgår från precis en sådan stund, en blinkning där hela livet plötsligt tar en annan riktning.

I Chris Cleaves fall är stunden ett möte på en nigeriansk strand. Två jagade flickor, en grupp beväpnade män och ett naivt engelskt par stöter av en slump på varandra och konsekvenserna blir förödande. Jag ska inte avslöja vad som händer, men det är ruggigt, riktigt ruggigt, och det förföljer dem allesammans resten av livet. En av flickorna, Little Bee, berättar historien för oss och låter oss följa med när hon senare flyr från Nigeria till England.

Romanen är en skarpt formulerad kritik av det hur det brittiska (eller egentligen hela europeiska) asylförfarandet/flyktningmottagandet fungerar. Som vit, västerländsk och priviligierad skäms man - än mer så när man i romanens efterord läser att en del av det som händer Little Bee är hämtat ur verkligheten. Det är både förnedrande och förfärligt.

Ändå sitter jag under en stor del av läsningen med en lätt avvaktande känsla gentemot berättelsen. Jag kommer inte undan att den känns väldigt tillrättalagd, att den berättas på ett mycket medvetet sätt för att väcka vissa känslor. Det är som Little Bee själv säger: under tiden på flyktingförläggningen lär hon sig tala the Queens English för att lättare kunna påverka engelsmännen. Det känns som om romanen gör samma sak. Alla "charmiga iakttagelser" som Little Bee gör om västerländsk kultur är charmiga på precis rätt sätt, formulerade så att vi på ett lite lagom sätt ska se kulturskillnaderna. Lite engelsman ser på afrikaner och föreställer sig hur de på ett lite tokroligt sätt skulle kunna beskriva engelsmän, typ. Det stör mig en smula och känns inte så autentiskt.

Men även om jag inte gillar den oreserverat, är Little Bee ändå en mycket läsvärd roman. Framför allt bränner det till i de sista kapitlen, ordentligt. Slutet sitter som ett hårt slag i magen och man tänker på Little Bee och de andra långt efter att man läst sista sidan. Det är en roman som får en att tänka över sin egen - tämligen bekväma - verklighet och jämföra den med andras.

Tack till Brombergs för rec ex!
Andra som också har läst: Fiktiviteter, Stringhyllan, Bokmoster, och dagarna går, Litteraturmagazinet.