Liljestrand och männen

Två morgnar i rad har jag sett honom nu, samme man. Strax före klockan sju kommer han springande in mot stan längs gatan utanför. Han är ung och vältränad och springer snabbt. Det är Kandidaten, tänker jag. Professorn, CC, måste ha hamnat efter. 

Naturligtvis är det bara jag som inbillar mig - men efter att ha läst Jens Liljestrands Adonis, kan jag inte låta bli att le när jag ser den där mannen springa med långa, snabba steg genom vintermörkret. Det är precis som i boken, precis så springer en av karaktärerna morgon efter morgon, på just den gatan. Jag tycker om de där tillfällena när man plötsligt råkar på någon som tycks vara tagen rakt ur en eller annan bok man läst. 

Jag tycker också mycket om Adonis. Den känns som en utveckling av det som var så bra med novellerna i Paris-Dakar, och det är roligt att Liljestrand här får möjlighet att skriva långt, att fördjupa berättelsen. I Adonis möter vi en grupp män i yngre medelåldern, som samlats för en grabbhelg på landet. En gång var de nära vänner: under studenttiden i mitten av 1990-talet i Lund utgjorde de kören Adonis. Men att det var länge sedan blir snabbt skrämmande klart när alla anlänt till stugan. Mycket har hänt, och de är inte längre de personer de en gång var. 

Vi får följa de sju männen i var sitt kapitel med tillbakablickar på åren i Lund. Allteftersom berättelsen fortsätter, blir det mer och mer obehagligt när man förstår vad som pågick (och fortfarande pågår). Liljestrand är skicklig på att portionera ut information i små små bitar, och rasande duktig på att hela tiden vrida berättelsen en liten aning för att visa hur olika en och samma händelse kan upplevas beroende på vems ögon man ser den genom. Jag gillar det skarpt. Ibland kan det bli lite förvirrande att hålla ordning på alla namn och relationer, men det fungerar för det mesta. 

Det som främst fångar mig är personporträtten. Jag köper inte riktigt alla vändningar i plotten (framför allt inte på slutet, men det är svårt att säga något om det utan att spoila, så jag låter bli), men är villig att bortse från dem bara för att tillsammans med Liljestrand få kika in i de här människornas huvuden. Det är något med sättet han skildrar män på; det fanns där redan i Paris-Dakar, men kommer ännu mer fram i Adonis eftersom den utspelar sig i en så maskulint dominerad miljö. Otroligt spännande att läsa om - och otroligt skönt att inte vara man själv om det är så det känns ...

Så - mycket bra bok! Den lever upp till de högt ställda förväntningarna jag hade efter Paris-Dakar. Och man behöver absolut inte ha studerat/bott i Lund eller sjungit i kör för att uppskatta den, ska tilläggas. Den är helt enkelt bara en rakt igenom bra roman. 

Andra som också läst: GP, Expressen, DN, SvD, Skånskan, Bokhora, Fru E, Annika Koldenius.

Tack till Ordfront för rec ex!