Det händer alltid något med texten när den som skrivit själv läser upp den. Ibland kan orden få en helt annan, ny innebörd när författaren väljer att lägga betoningen aldrig så lite annorlunda än man som läsare tänkt sig att den ska vara. Mycket fascinerande, tycker jag!
En av mina favoritdikter, Det är vackrast när det skymmer, får till exempel en helt annan rytm när Pär Lagerkvist själv läser den högt. Lyssna:
Också en sak jag aldrig tänkt på förut - Pär Lagerkvist pratade kraftig skånska! Dvärrrrgen, typ. RRRR.
Det här är ingen skånska, det är äkta klingande om än något ålderdomlig småländska. Vackert så det förslår både dikten och rösten.
SvaraRaderaÅh vad jag ÄLSKAR den här dikten! Och Pär Lagerkvist! Tack!
SvaraRaderaSmåländska? Verkligen? För mig låter det skånskt men jag är definitivt ingen dialektkännare. I det här fallet får jag väl helt enkelt skylla misstaget på min något mer nordliga härkomst ;)
SvaraRaderaTack för att du delar med dig! Jag tycker verkligen om det här klippet och Lagerkvists diktet.
SvaraRaderaPå gymnasiet lånade jag ett kassettband på bibblan hemma i Småland där Pär Lagerkvist läser sina dikter. Magiskt!
Otroligt fint. Men min gissning var också skånska. Fast när jag ser förslaget om småländska kan jag köpa det!
SvaraRadera