Krypande obehag

OMFG! OMFG. Det här är ju internet, så då får man säga så. Och det är det enda lämpliga uttrycket för vad jag känner efter att jag har lagt ifrån mig Sofia Nordins senaste roman Gå sönder, gå hel. OMFG. Oh my fucking god. Så läskigt! Så oerhört, sjukt, krypande obehagligt och så skickligt skrivet. Det här, mina vänner, är en av höstens bästa böcker.

Gå sönder, gå hel berättar två parallella historier. En handlar om en kvinna som tagit sig namnet Anna Vredholm och som när vi möter henne är i full färd med att skapa sig ett nytt liv. Hon uppfinner sig själv från början, skapar en lämplig personlighet och fyller den med lämpliga tillbehör: man, barn, hus. Allt med målet att bli så normal som möjligt, att passa in och inte synas mer än någon annan. I den andra berättelsen följer vi en annan ung kvinna, som kallar sig Freja. Hon är på flykt, har kidnappat sin systers spädbarn. Eller - hur var det nu? Nej, hon har väl bara lånat flickan? Ska ta henne med till farmors gamla stuga. Möjligheten att det skulle kunna vara på något annat sätt tränger hon bort.

Jag ska inte spoila något, så jag säger inte mer än så om berättelsen. Men allteftersom man läser förstår man ett och annat om hur de båda historierna hänger ihop. Vad som har hänt tidigare. Vad som är på väg att hända. Nordin skriver fantastiskt skickligt, och skapar med små små medel känslan av att man befinner sig på ett sluttande plan, på väg utför. Ju mer hon skruvar åt villkoren för karaktärerna, desto mer sitter man och vrider sig i läsfåtöljen. Herregud, vad gör hon? Åh nej, gör inte så, det kommer bara att bli värre... Tankar av den typen. Gå sönder, gå hel är sjukt obehaglig och jag är galet imponerad av Nordin. Jag tyckte mycket om hennes roman Utanmyr när jag läste den för många år sedan, men den nya boken slår den med hästlängder. Läs!

Sofia Nordin har en egen hemsida - kika in där!