A tale of literature, obsession and buried secrets står det på baksidan av Louise Welshs senaste roman Naming the Bones. Som om någon tänkt på mig och skrivit en baksidestext bara för att jag ska vilja läsa boken, typ. Lite så. Dessutom har jag ju läst och gillat Welsh tidigare - både The Cutting Room och The Bullet Trick är ju två favoriter.
Så, jag skaffade mig ett ex av Naming the Bones, sparade den till ett riktigt bra tillfälle bara för att kunna gotta mig ordentligt (har förstått att det är ett vanligt beteende hos boknördar)... Och ...
...
...
...?
Jaha..? Efter lite drygt hundra sidor, har det inte hänt något alls. Eller, det har väl hänt litegrann, men det känns väldigt mycket som att Welsh inte har vetat vad som ska hända och i väntan på en bra idé bara skrivit på lite. Prövat sig fram, umgåtts med karaktärerna för att se om vad de tänker hitta på.
Och ganska exakt vid hundra sidor går min gräns. Har det inte blivit intressant innan dess, lägger jag boken åt sidan även om den är skriven av en favorit. Är grymt besviken. Vad hände, Louise?
Är det någon av er som har läst den och kan säga om jag trots allt borde fortsätta förbi sidan hundra?
Jag tog mig igenom den. Den lämnade inga spår. Har inte läst något av henne tidigare men har hört mycket gott, denna var dock mest inte mycket alls. Bra språk och berättarteknik och välskrivna karakrärer mm men.. nej. Inget för mig. Synd på ett så snyggt och lockande omslag ;) ( Jag har denna utgåva http://shereadsnovels.files.wordpress.com/2011/04/naming-the-bones.jpg )
SvaraRaderaDen har dock blivit hyllad av flertalet "tunga" recensenter så det är nog många som inte håller med mig alls. Jag läste dock ut den.
Trist! Fast samtidigt lite skönt att höra dig säga så, för då har jag ju förmodligen inte missat något. Hoppas Louise skriver annorlunda/lika bra som vanligt nästa gång.
SvaraRadera