Jag tror bestämt att min relation med Karin Fossum har kommit på rätt köl igen! Vi hade ett mycket innerligt förhållande kring millennieskiftet, då jag ivrigt inväntade och läste allt hon skrev, men sedan kom det hela av sig. Böckerna kändes oinspirerade och jag tröttnade på kommissarie Sejer.
Men nu! Jag lånade Den som älskar något annat på biblioteket häromdagen, och läste ut den i två sittningar. Mycket bra! Den har det jag gillade hos Fossum från början, ett stillsamt, klokt resonerande kring brottets psykologiska sida - det handlar mer om hur människor fungerar och vad som händer kring ett brott än om klassisk tjuv och polis. Det är inte mycket action alls, snarare tvärtom, ändå är det jättespännande. Jag gillar! Det enda jag har att invända är att en del av dialogen känns lite programförklaringsmässig, lite "nu ska vi redogöra för hur det här fungerar så att läsaren förstår att vi kan mycket om ämnet", men det är ok. Det fungerar ändå.
Kanske ska jag ta och låna de andra böckerna av Fossum som jag hoppat över också? Tänk om de också är bra? Det kanske är ett klassiskt fall av "det är inte du, det är jag"? Tänk, så fint det vore om vi kunde börja gilla varandra igen, jag och Karin..!
Jag har bara läst några få böcker av henne, jag har liksom aldrig kommit tilld et stadiet att jag tröttnet - men det har jag ju gjort med andra författare... hoppas ni hittar tillbaka till varandra!
SvaraRaderaJag läste "Döden ska du tåla" alldeles nyss. Den var spännande på precis samma sätt. Ingen action och mycket mänskliga brottslingar.
SvaraRaderaKanske kan den bekräfta att du och Karin verkligen har blivit kompisar igen?
Vad intressant. Jag har också ett minne av att ha läst Fossum och gillat, men kan inte komma på vad. Läste Svarta sekunder nyligen som ju har sina 10 år på nacken och fick en massa pris. Kändes verkligen som en bok jag borde gilla. stillsam, mycket stämning och mer psykologi än action. Gillade inte alls dock. Räknade ut hur det låg till på 2 sekunder och sedan var det bara seg väntan utan att man fick lära känna karaktärerna ett dugg, tyckte jag. Hon måste onekligen vara ojämn.
SvaraRaderaDet är hon! Ojämn, alltså. Jag undrar om det inte var just Svarta sekunder som fick mig att tröttna när det begav sig?
SvaraRaderaMen nu är jag lite sugen igen!
Jag stoppade vid Svarta sekunder jag med. Tänk om hon vetat, Fossum, hur många hon tappade där. Viken ödesmiss! I alla fall så blir jag också på nytt inspirerad. Du skriver väldigt bra och på pricken om Fossums stil.
SvaraRaderaAjaj, Svarta sekunder tycks ha decimerat Fossums fanbase...
SvaraRaderaTack för beröm om beskrivningen också - gör mig så glad :)