Låt de gamla drömmarna dö har beskrivits som en bok för dem som måste läsa allt av John Ajvide Lindqvist. Mhm. Det måste ju vara jag, det tänker jag och läser. Och gillar - åtminstone det mesta. Innehållet i boken är en salig blandning mellan högt och lågt, nytt och gammalt, läskigt och konstigt. Här finns några riktigt bra stycken som jag absolut inte skulle vilja ha missat: novellerna Ansiktsburk och Tindalos är två sådana texter. Samtidigt ska jag villigt erkänna att jag inte riktigt förstår poängen med en del av de andra; manusen till Reuter & Skoog skumläser jag snabbt förbi.
Men på det hela taget är Låt de gamla drömmarna dö trevlig läsning. Jag gillar manuset till Johns sommarprogram. Och så känns det väldigt bra att få veta mer om vad som hände efter att Eli och Oskar efter att den sista sidan i Låt den rätte komma in hade vänts.
Tack till Ordfront för rec ex!
Andra som också har läst Låt de gamla drömmarna dö & tyckt till: Svd, Stringhyllan, Smålandsposten, Fru E och Spektakulärt.
Det märks att det var rec-dag idag! Så himla många intressanta inlägg jag läst om den här nu!
SvaraRaderaEller hur! Han är överallt!
SvaraRaderaTexterna är säkert bra, men omslaget var hemskt, och inte på ett bra sätt.
SvaraRadera