Klassisk spökhistorie-bagatell

Kate Mosses The Winter Ghosts är boken som fick följa med mig i packningen runt hela USA i somras. Den införskaffades som flygläsning redan hemma i Sverige och packades sedan ner i väskan varje gång vi reste vidare, men kom ändå hem oläst. Och tur var kanske det, för jag tror inte att berättelsen om Freddie Watsons kusliga upplevelser i ett snötäckt Pyrenéerna hade passat så bra att läsa i stekande amerikansk sol. Här hemma däremot, i det tilltagande höstrusket där plusgraderna försvinner lika snabbt som obevakade chokladbitar på vårt soffbord, där matchade den omgivningarna utmärkt.

Till skillnad från Kate Mosses andra böcker (Sepulchre och Labyrinth), är The Winter Ghosts behändigt kort. Det är glest mellan raderna, och förstår jag efterordet rätt, är den en bearbetning av kortromanen The Cave som Mosse skrev för vuxna med lässvårigheter. Även om den nu är utökad och bearbetad, tycker jag att lättläst-stämpeln fortfarande sitter kvar i vissa avseenden. Freddie hade till exempel behövt lite mer utrymme för att fungerar 100% som trovärdig, intressant huvudperson och en del andra bitar hade också gärna fått byggas ut. Som det är nu, är The Winter Ghosts trevlig förströelse, men inte mer än så. En klassisk spökhistorie-bagatell, om nu den genren finns.

********************************'

Kika in på Kate Mosses hemsida för att läsa mer om The Winter Ghosts och hennes andra böcker.

Boktoka gillade den, Bookbath valde den mest för att omslaget var så fint och Flygarens bokblogg var lite skeptisk medan Bookgazing var ambitiös och skrev längst om den.