Home is where the book is

Efter en lång dag på bokföringskursen sjönk jag ner på tågsätet. Hjärnan brände och skavde mot hjässan, full som den var av alla nya (och för min humanistiskt lagda själ tämligen hemska) begrepp. Debet, kredit, avdragsgill, kontoplan... Och vad fan är källskatt? Livet kändes outsägligt hårt och jag tittade förvirrat ut genom fönstret när tåget satte sig i rörelse.

Halvvägs hem hämtade jag mig såpass att jag mindes att jag ju hade en bok i väskan. Bland alla kurspapper låg Therese Bohmans Den drunknade nerklämd. Jag rotade fram dem och började läsa.

Och aaahhhh. Aaaahhhh!!! Svalka för min brinnande hjärna! Jag behövde inte läsa mer än några stycken förrän allt kändes tusen gånger bättre. Här var plötsligt något jag förstod - det var text istället för sifferspalter, ord med mening istället för obegripliga beräkningar. Lättnaden var så påtaglig att jag faktiskt misstänker att de som satt bredvid mig kunde höra ett fräsande "fsss" när orden bedövade mig och siffersmärtan försvann. Att läsa och begrava sig i romanen var som att hälla ljuvligt kallt vatten över svidande solbränna.
Jag förstod varför jag vanligtvis inte sysslar med siffror - det är i böckerna jag har mitt hem. Går jag någonstans där det inte finns ord att hålla sig i, går jag ofelbart vilse. Jag ska vara bland orden, bland texterna och bland böckerna. Det är hemma för mig och där mår jag bra.