Perfekta viktorianska mysterier

Under påskhelgen roade jag mig kungligt med Deanna Raybourns Silent in the Sanctuary. Jag har sällan träffat på en så perfekt serie att avkopplingsläsa - gärna med ett välfyllt påskägg till hands. Själv hade jag choklad och whisky, en utmärkt kombination att mumsa på samtidigt som jag läste vidare om Lady Julia Grey och Nicholas Brisbane.

Silent in the Grave är del två i serien och när den börjar befinner sig Julia på resande fot i Italien tillsammans med sina båda bröder. Den ena brodern, Lysander, har hittat kärleken och gift sig med en äkta lite signorina, något som får syskonens far att genast beordra hem dem allesammans till England. De reser hem i lagom tid för att fira jul på släkten Marchs stora lantgods, ett ombyggt kloster. Knappt har förberedelserna för firandet börjat förrän de råkar ut för ett klassiskt mordmysterium; en av gästerna tycks ha mördat en av de andra och kort därefter blir de alla insnöade i det stora stenhuset... "A wickedly witty mystery" står det på utsidan av boken, och jag är böjd att instämma.

Precis som i den första delen, Silent in the Grave, är Silent in the Sanctuary oerhört underhållande. Jag njuter i fulla drag av att få vistas i den underbara, superengelska viktorianska miljön - och skrattar gott åt hur upprörda alla blir när det visar sig att man kan ha glömt att röra om i den livsviktiga julpuddingen. Samtidigt är det också rejält spännande. Boken har alla element som behövs: ond bråd död, komplicerad kärlek, kluriga intriger, skojiga, originella karaktärer som man fäster sig vid och miljöer to die for. Jag skulle hemskt gärna vilja fira jul med Lady Julia och de andra i familjen March, men eftersom det väl inte lär hända får jag nöja mig med att genast kasta mig över den tredje delen i serien, Silent on the Moor. Som jag sade redan när jag hade läst ettan - det finns inget jag inte gillar med de här böckerna! Ljuvligt!