En kul sak med romanpriset - bortsett från det radiosända glittret - är själva urvalsprocessen. Ett antal nominerade utses först av en kritikergrupp som väljer bland årets svenska utgivning. Har man vunnit romanpriset någon gång under de senaste fem åren väljs man bort, likaså om man vunnit föregående års Augustpris. Det blir alltså ingen Steve Sem-Sandberg som glittrar ikväll. Hågade P1-lyssnare kan anmäla sig till jurytjänstgöring genom att skicka ett brev till redaktionen och om man blir utvald att sitta med får man de nominerade böckerna hem på posten. Man läser, tycker och funderar och sedan träffar man resten av juryn på radiohuset för att enas om en vinnare. 
2009 vann Elsie Johansson. Nominerade till priset 2010 var Jerker Virdborg, Karolina Ramqvist, Monica Fagerholm, Per Agne Erkelius, Aris Fioretos och Alexandra Coelho Ahndoril. Inför galan ikväll har de gått igenom ytterligare en urvalsomgång och sållat fram tre finalister: Fioretos, Ahndoril och Fagerholm - eller Den siste greken, Mäster och Glitterscenen om man så vill. På programmets hemsida leder just nu Alexandra Coelho Ahndorils Mäster med 45% av rösterna. Den omröstningen har ingen inverkan på det slutgiltiga resultatet, men är lite kul ändå. Vinner Mäster? Det tror jag. Lyssna på P1 18.15 ikväll!
LIte tråkigt är dock att det, till 99 procent, alltid är någon av de tio största förlagstitlarna som väljs ut till juryn att läsa.
SvaraRaderaDe andra 790 förlagen är aldrig med i snacket. Och varför? Knappast för att dessa alla 790 förlagen ger ut böcker av sämre kvalitet.
Nej, snarare är det så att om en bok varit med i olika mediala sammanhang, radio, DN, Svd och TV blir den "känd" och för de flesta därmed "bra att läsa".
Inte alla författare/böcker behöver puschas fram i media, men många...
En del författare säljer på grund av läsare, som gillar det som skrivs, gör pr för böckerna.
Visst är det orättvist att de stora förlagen har mer resurser för att promota sina författare. Långt ifrån allt som ges ut av Bonniers, Norstedts mfl är värt den uppmärksamhet det får. Men låt mig också vända på steken och fråga var alla de här fantastiska böckerna från de små förlagen är? Ditt resonemang är väldigt vanligt, men när t ex Isakson & Parsons (återförsäljare för en mängd småförlag) kom på säljbesök till oss i bokhandeln för att visa nya böcker, var vi tvungna att tacka nej till det mesta just för att det inte höll tillräckligt hög kvalité. Det rörde sig om en mängd olika saker; ämnet var för smalt för att tilltala någon annan än författaren, boken var dåligt redigerad, layouten var amatörmässig, you name it.
SvaraRaderaVad jag menar är att det faktiskt ibland finns en anledning till att man inte hör så mycket om de där "andra 790 förlagen". Inte alltid, men ibland.
Och omvänt: det finns exempel på små förlag som gör ett otroligt bra jobb - och som samtidigt når ut med sina böcker i de traditionella medierna. Sekwa är ett sådant förlag.