Ny viktoriansk favorit

Att eder Calliope är en total sucker för bra inledningar är redan känt. Det är med andra ord inte så överraskande att jag blev eld och lågor över öppningsmeningarna i Deanna Raybourns Silent in the Grave. Hör bara här:

To say that I met Nicholas Brisbane over my husband's dead body is not entirely accurate. Edward, it should be noted, was still twitching upon the floor.

Aah! Är det inte underbart så säg? Jag kastade mig över boken och fann att den var precis vad jag behövde efter en period av lästorka.

Silent in the Grave är berättelsen om Julia Grey, vars make oväntat avlider. Eftersom många av männen i Edwards familj genom åren har drabbats av hjärtsjukdomar, utgår man från att det var det som tog kål på honom också. Men Julia kontaktas av privatspanaren Nicholas Brisbane, som berättar Julias man en tid innan han dog hade anlitat honom för att utreda vem som skickat hotfulla brev till honom. Julia vägrar tro att något sådant skulle vara möjligt - Edward hade inga fiender - men när hon av en slump hittar ledtrådar som pekar mot att maken visst skulle kunna ha blivit mördad, återupptar hon kontakten med Brisbane och tillsammans börjar de utreda vad det egentligen var som hände den där kvällen när Edward så hastigt gick bort.

Julia Grey och Nicholas Brisbane utgör ett omaka par; hon är familjeflickan från överklassen som har levt ett skyddat liv, medan han är urtypen för den mystiske mannen. Brisbane är allt man kan önska sig: mad bad and dangerous to know, dark and brooding, tall, dark and handsome, you name it. Julia Grey är inte heller den tysta lilla mus man skulle kunna förvänta sig, och efter makens död blommar hon upp. Tillsammans med Brisbane konfronterar hon skurkar, besöker zigenarläger och förhör potentiella vittnen på Londons bordeller. Det är grymt underhållande! Inte helt olikt Claude Izners serie om Victor Legris eller George Manns serie om Sir Maurice Newbury, men hos Deanna Raybourn är det hela skrivet ur ett kvinnligt perspektiv.

So what's not to like? Nej, det finns inget jag inte gillar med Silent in the Grave. Den har gång på gång dykt upp som rekommendation när jag har handlat på Amazon, och det var tur att jag till sist slog till och köpte den för det här hade jag absolut inte velat missa. Det är inte världens mest avancerade deckargåta som ligger till grund för berättelsen, men den är ändå välkomponerad nog att fungera bra. Den största behållningen ligger dock i de utomordentligt väl skildrade viktorianska miljöerna och i beskrivningen av de underbart charmiga huvudpersonerna. Nicholas Brisbane är min nya idol och det känns tryggt att veta att del två och tre i serien, Silent in the Sanctuary och Silent in the Moor, är på väg hem till mig i detta nu.

************************************

Deanna Raybourn har en finfin hemsida där man kan läsa mer om böckerna. Där kan man också se en del gruvliga omslag; det verkar som om förlaget vill sortera in hennes böcker under romance-avdelningen, men det tycker jag är lite missvisande. Förvisso finns där en hel del kärlek och Brisbane är en riktig hunk, men fokus i berättelsen ligger på deckargåtan och på Julia Greys personliga utveckling. Jag tycker att det omslag som är på min bok (se ovan) beskriver innehållet/stilen mycket bättre. Deanna Raybourns andra bok, som inte hänger ihop med serien om Julia Grey, tycks dock passa bra på romancehyllan. The Dead Travel Fast handlar om en flicka som åker till Rumänien för att skriva en roman och stöter på greve Andrei Dragulescu: Bewildering and bewitching in equal measure, the brooding nobleman ignites Theodora's imagination and awakens passions in her that she can neither deny nor conceal. His allure is superlative, his dominion over the superstitious town, absolute — Theodora may simply be one more person under his sway. Hehehe, säger jag! Låter nästan så fruktansvärt att man måste testa...