Plötsligt händer det

Plötsligt händer det. Och då menar jag inte Trisslottsvinster (även om en sådan hade suttit fint). Istället pratar jag om de där alldels underbara ögonblicken när man helt ovetande snubblar över en okänd bok som man inte har några förväntningar alls på men som visar sig vara hur bra som helst. Det händer alldels för sällan, men häromdagen hade jag turen med mig.

Jag var på biblioteket för att lämna tillbaka lite böcker när jag av en slump hittade Jennifer Egans roman Slutna rum. Jag kikade på den på butiken förra året när den kom ut, men var för snål för att köpa. Tyckte också att upplägget lät lite ansträngt när jag läste baksidestexten. Men när jag nu kunde låna den alldeles gratis var jag inte svårövertalad. Egan följde med mig hem i bokpåsen och några intensiva läspass senare kan jag konstatera att lugnt kunde ha köpt den när jag först såg den. Den hade varit värd pengarna. Nåja, nu fick jag en såndär helt otroligt trevlig läsupplevelse utan att betala ett dugg. Fint!

Slutna rum är ett slags dubbel-historia. Dels följer vi Ray som under tiden han sitter i fängelse går en skrivarkurs och gör sitt bästa för att där imponera på läraren Holly. Dels följer vi med i berättelsen som Ray skriver; en spänningsroman med en touch av östeuropeisk mystik. Berättelsen börjar när Danny, fd cool kille från New York, kommer till ett icke namngivet europeiskt land där hans kusin Howard har köpt ett slott. Danny har fått resan betald mot att han hjälper till att renovera, men kan inte låta bli att undra vilken den egentliga anledningen är till att Howard har bjudit dit honom. Det var evigheter sedan kusinerna sågs, och den gången skildes de knappast åt som vänner.

Det råder schysst Dracula-stämning redan från Dannys ankomst. Slottet ligger ensamt uppe på ett berg ovanför en liten pittoresk by och är stort nog att kunna innehålla både det ena och det andra. Det är lätt att gå vilse i gångarna och de tidigare ägarna har lämnat kvar mängder av saker och möbler som nu står och förfaller i de dammiga rummen. I slottets citadell finns dessutom en gammal dam som vägrar flytta; baronessans släkt har ägt slottet i niohundra år och tänker inte lämna det för en så simpel sak som att en amerikan köpt det.

Slutna rum kan låta en smula både ansträngd och konstig när man återberättar plotten, men när man läser den är det en helt annan sak. Greppen fungerar och det är stundtals extremt spännande att få vandra omkring på slottet med Danny. Vad finns egentligen i alla de där långa tunnlarna? Och vad hände med tvillingarna som sägs ha drunknat i fontänen?

Detsamma gäller för den del av historien som handlar om Ray och hans skrivande. Här har vi en författare in spe som riskerar att bli mördad med en vässad tandborste om han inte skriver färdigt; de andra fångarna vill veta hur det går och har inget emot att ta till våld om inte Ray skriver snabbt nog. Dessutom - Rays cellkamrat verkar vara skum på ett helt annat sätt än vad Ray har trott. Holly döljer något. Och hittar Ray verkligen på allt som händer Danny? Låter det inte lite för ... självupplevt?

Om plotten låter lam beror det som sagt på mig och inte på Jennifer Egan. Hon har tvärtom gjort ett utmärkt jobb. Slutna rum är definitivt läsvärd och det är trist att den inte fick någon direkt uppmärksamhet när den gavs ut. Det enda jag har sett är ett par halvljumma recensioner och även om man naturligtvis kan ha invändningar här och där, är den ändå värd bättre betyg. Jennifer Egan har också skrivit två tidigare romaner, Look At Me och The Invisible Circus samt Emerald City, en novellsamling. Ska absolut kolla upp dem också. Om inte en ny favvo, så är Jennifer Egan åtminstone strålande lässällskap. Det är inte det sämsta.