En kopp te och ett mysterium, tack!

Kamomill - som trots att det kom i påse inte alls var dåligt - klassikern Lundablandning, ekologiskt vitt med äpplesmak, Mango, Lady Java, grönt med citron, japanskt sencha: där har ni hela listan på vilka teer jag drack under tiden jag läste Laura Childs te-deckare Death by Darjeeling, del ett i serien Tea Shop Mysteries. Läsa om te - dricka te - perfekt kombo.

Här möter vi för första gången Theodosia Browning som driver en tebutik i det pittoreska historiska distriktet i Charleston, South Carolina. Allt går fint och affärerna blomstrar ända tills man under en tebjudning ordnad av Theodosia vid en rundvandring i staden, hittar en av gästerna död. Hughes Barron som liket heter (hette?), var affärsman med skumma avsikter och komplicerade affärer och det finns därför många misstänkta när man ska ta reda på vem som fick honom att stilla somna in med en tekopp i handen. När det visar sig att giftet fanns i teet han drack, blir Theodosia och de andra på hennes butik naturligvis misstänkta och eftersom skvallret på stan är extremt dåligt för affärerna, beslutar sig Theodosia för att själv försöka lösa mordet.


Själva mordplotten är dock egentligen av underordnad betydelse när man läser Death by Darjeeling. Det viktiga är istället miljöerna och atmosfären. Childs ger med Death by Darjeeling ordet mysdeckare ett ansikte, utan att det för den sakens skull blir vare sig fånigt eller tråkigt. Mysteriet är lagom spännande, men framför allt är allting så förbaskat trevligt hela tiden att jag genast börjar googla efter resor till South Carolina. Inte för att jag någonsin kommer kunna besöka Theodosias butik Indigo Tea Shop - men hade den funnits hade jag blivit stamkund. Hade säkert också blivit väldigt tjock av alla muffins de serverar och utfattig av att köpa på mig minst ett hekto av alla teerna. Istället får jag nöja mig med att bli fan av serien; ska snarast införskaffa nästa del, Gunpowder Green.