Låååångsamt framåt

Har kommit halvvägs i Sarah Waters The Little Stranger. Läser, läser, läser... och lääääser... Herregud! Den är verkligen lång och massiv. Och är den inte lite...seg? Den började ju alldeles utmärkt och var välskriven och spännande, precis som hennes tidigare böcker. Hundreds (godset det utspelas på) är exakt sådär stort och läskigt som det ska vara. Berättelsen startade i ett ganska långsamt tempo som lät stämningen byggas upp gradvis och det fungerade bra - ända tills jag hade läst en sisådär 200 sidor och började känna att det saktade ned ännu mer. Nu är jag ytterligare femtio sidor längre fram och inte händer det så mycket mer. Tvärtom känns det som om berättelsen har stannat upp; den står och väger i väntan på att Sarah Waters ska besluta sig för vilken väg hon ska ta. Under tiden hon funderar på det fortsätter hon att skriva. Nicht gut. Det är inte dåligt, men det är ju inte så värst spännande heller... Jag ber en stilla bön för att The Little Stranger ska ta sig ur svackan och fortsätter läsa. Och läsa. Och läsa... Längre är definitivt inte alltid bättre.