1 april 1978, Jingu Stadium, Japan. Yakult Swallows spelar baseball mot Hiroshima Carp. I en grässlänt ligger en ung man och tittar på matchen. Just där, just då, föds en författare. För det var där och då som Haruki Murakami bestämde sig för att skriva sin första roman.Jag köpte hans lilla bok What I Talk About When I Talk About Running för några dagar sedan och började, trots att jag har ett extremt varmt förhållande till hans romaner, läsa utan några som helst förväntningar. Även om jag vet att han är en fantastisk författare, trodde jag helt enkelt inte att en bok om löpning skulle kunna vara så värst intressant. Nog för att jag gillar att springa, men att läsa om det? Nja. Att jag ändå valde att läsa den handlade mer om att jag lätt blir fixerad vid att läsa ALLT författarna som jag tycker om skriver.
Men oj, vilken överraskning jag fick! Jag hade inte läst så långt innan jag insåg att den här lilla, till synes anspråkslösa saken faktiskt var om inte lika bra som romanerna, så ändå både extremt läsvänlig och extremt läsvärd. Underhållande, inspirerande och intressant. För det är, precis som han själv påpekar i den, inte bara en bok om löpning. Det är snarare en memoar som kretsar kring löpning, en bok som använder löpningen som ett genomgående tema samtidigt som den handlar om Murakamis liv och tankar i stort. Den består av ett antal kortare texter, skrivna mellan sommaren 2005 och hösten året därpå, under tiden som Murakami förberedde sig för att ännu en gång springa New York Marathon. Det handlar med andra ord en hel del om hans träning, men det blir tvärtemot vad man skulle kunna tro aldrig någonsin tråkigt. Nästan allt han säger om löpningen kan tillämpas på andra delar av tillvaron och han blandar upp det med så mycket annat att även den som är helt och hållet ointresserad av sporten kan läsa boken med stor behållning.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag tycker så mycket om What I Talk About... Kanske är det med boken som med löpning - man måste uppleva det själv för att förstå tjusningen. Men att läsa Murakamis stillsamma, underfundiga, intelligenta och lågmälda funderingar om allt från vikten av fokus för en aspirerande författare och språkets funktion till bästa sortens träningsskor och den godaste ölen gör mig otroligt inspirerad. Det var helt otippat och kanske just därför så mycket roligare.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Bokhoras Johanna L gillade också What I Talk About... Läs mer här.
Jag förstår inte varför jag ännu inte skaffat denna bok! Har önskat mig den så länge, och trodde först att jag skulle få den i födelsedagspresent (fyller år på hösten) men när det blev tji hade jag hoppast på julklapp. När den uteblev även i julklappssäcken bestämde jag mig för att ta saken i egna i händer, men det har inte hänt!
SvaraRaderaJag som 1) älskar Murakami 2) älskar att springa 3) gillar skildringar av folk som springer
det kan väl knappast bli fel???
Jag tyckte också att den var väldigt bra, och om man faktiskt ÄR intresserad av löpning så är det ju bara ännu bättre. Jag och min sambo har blivit lätt besatta av tanken på att börja med triathlon sedan vi båda läste boken.
SvaraRaderaGillar man löpning är den självskriven - jag har svårt att tänka mig en bättre, mer välskriven bok om ämnet. Spring och köp, Catrin! Och visst blir man inspirerad, Kajsa; jag har tänkt på Murakami på mina senaste löprundor med resultatet att jag faktiskt sprungit en bit extra :)
SvaraRaderaÅh, tack för det tipset! Det är DEN boken jag ska inleda sommaren med!
SvaraRadera