Mercy och über-onda killen

Som en parafras på den där gamla tandläkarreklamen ni vet, fast med lätt övernaturlig touch: "Jag är inte bara vampyr, jag är demon också." Det är meningen jag inte får ur huvudet när jag läser inledningen till Patricia Briggs Blood Bound, del två i serien om Mercedes Thompson. The bad guy den här gången är nämligen inte måttligt ond utan über-ond. Ondare än ondast. Så att blommorna vissnar av ren skräck när han går förbi, ungefär. Mercy råkar ut för honom när hon ska hjälpa sin vampyrvän Stefan med en enkel sak. De klarar sig med nöd och näppe, men über-onda killen ser till att halva stan ballar ur istället. En sällan skådad våldsvåg drabbar inte bara den övernaturliga delen av Tri-cities utan skördar också en stor mängd människors liv. Någon måste göra något åt det och inte oväntat blir det Mercy och hennes varulvs-/vampyr-/övernaturliga bekanta som får ordna upp saker och ting.

Über-onda grabben visar sig vara en elak magiker som blivit vampyr och dessutom demonbesatt. De första kapiteln var jag som sagt tveksam - det blir liksom för mycket av det goda - men sedan lossnar det och blir om inte lika bra som seriens första del Moon Called, så åtminstone riktigt spännande. Mercy är en sån där gestalt som man gärna vill hänga med bara för att det är så trevligt. Hon är rolig och smart och sympatisk och fungerar som en alldeles utmärkt motvikt till bokens alla testosteronstinna varulvar. Jag gillar. Har redan lagt undan del tre i serien, Iron Kissed (anar jag en kärleksaffär?), på jobbet. Utmärkt urban fantasy.