Calliope på väg ut i bushen

Svenskans just nu vackraste ord är semester. Efter att ha tillbringat min första dag i frihet är jag någonstans mitt emellan lyrisk och resfebrigt stressad, eftersom det imorgon bär av norrut till släkten. Halva dagen har jag sprungit runt och fixat än det ena, än det andra. Men den riktiga ångesten infann sig naturligtvis när jag skulle packa de böcker som ska få följa med. Det känns som världens mest klyschiga problem att ha. Jag inser att jag delar det med större delen av Sveriges bokbloggare som planerar resor i dagarna. Så varsågoda, här är ännu ett "gud så svårt det är att välja rätt böcker till resan"-inlägg. Håll tillgodo.

Det som gör att jag fick svårt att välja vad som skulle få åka med är att jag inte kan ta det jag själv är mest sugen på eller ens det som ligger överst i läshögen. Tvärtom vet jag att det är lönlöst att ens försöka läsa Murakamis After Dark, som annars står på tur. Sällskapet jag kommer att ha förhindrar alla textuella utsvävningar som kräver mer än 25% av min uppmärksamhet, genom att ständigt prata, bjuda på kaffe eller se på tv med högt ljud.

Förmodligen skulle jag få mer läst om jag åkte elefant.

Så därför blev det en extremt enkel packning; med mig ut i bushen åker Patricia Briggs varulvsbok Moon Called, Erik Fosnes Hansens Lejonkvinnan samt en reseguide över Berlin (dit jag och sambon ska åka efter vi varit hos släkten; det är vår belöning efter genomförd släktplikt). Det är den futtigaste boksamling jag sett på länge, inte för att titlarna är dåliga, utan för att de är få. Men det är den enda jag kommer ha en chans att hinna med. Nu ska jag dricka te och tycka synd om mig själv en liten stund. Om vi inte hörs på några dagar beror det på att jag sitter ute på den internetbefriade landsbygden och tittar på kossor. Och drömmer om en tystnad stor nog att rymma Murakami.