Lite latin och spöken, spöken, spöken

Carol Goodman talar till min inre nörd. Första boken av henne som jag läste, The Lake of Dead Languages, valde jag för att den börjar med en latinlektion där eleverna övar deklinationer: puella, puellae, puellae, puellam, puella läser de och jag tänker åh! Oemotståndligt för nostalgiska humanister som jag. Jag tyckte jättemycket om The Lake... men det var ändå inte förrän nu, flera år senare, som jag läste ännu en bok av Goodman, och nu hetter den The Ghost Orchid. Även denna gång var det en oneliner som fick mig på fall:

"The eloquence of water fills the hill, I repeat. How lovely. It's iambic pentameter, isn't it?"

Åh, tänker jag och så var det igång igen. Ibland tänker jag på att andra flickor nog inte går igång på samma saker som jag.

Men för dem som gör det är The Ghost Orchid om inte ett fynd, så åtminstone riktigt bra, underhållning. Alla viktiga ingredienser finns: ett gäng författare, ett mystiskt hus omgivet av en mystisk trädgård, några osaliga andar, en tragisk historia från förr och så naturligtvis kärlek med förhinder samt oäkta barn. You had me at mystiskt hus, Carol.

Det enda jag har att invända är att bokens upplägg med två parallella tidslinjer och berättelser gör att den tappar tempo och stundtals upprepar sig en gång för mycket. Men annars är den given för boknörden/humanisten/poeten/spökfreaket.

Läser också att Goodman har en ny bok på gång i april: The Night Villa. Se där, fler mystiska hus. Än så länge står det ingen info någonstans om handlingen, men jag gissar att det kommer att vara något med en mörk hemlighet i det förflutna etc etc. Det brukar det vara. Hoppas på spöken! Jag tycks ha en omättlig aptit på dem för tillfället.