En sådan bok är Kit Whitfields Bareback. Det är en noir-thriller i upp-och-nedvända världen, där samtliga utom ett fåtal "barebacks" föds som varulvar. Som man snabbt kan räkna ut medför det vissa problem. Alla Barebacks arbetar för DORLA, ett slags kontrollmyndighet som ser till att samhället inte brakar ihop under fullmånenätter. Där jobbar också Lola Galley, som trots sin unga ålder är svårt ärrad av otaliga patrullnätter. Hon är utredare/advokat och utreder ett till synes enkelt fall där en varulv brutit mot utegångsförbudet en månljus natt. Allteftersom Lola gräver djupare i fallet, hittar hon alltmer konstigheter och snart har hon två döda kollegor, en förrymd fånge samt en älskare som kanske är inblandad. What to do, what to do, typ.
Whitfields vinkling på varulvsmyten är originell och det är stundtals rätt läskigt att följa Lola. Världen som Whitfield målar upp är hård och brutal, med gott om äckeleffekter och våld. Jag hade gärna sett en smula mer humor och självdistansistället, även om den ska vara hård och cool. Det är inte helt olikt Karen Armstrongs böcker i serien Women of the Otherworld, som även den handlar om varulvar. Dessutom är själva upplägget i Bareback med en ensam, rättfärdig och till sist bitter civilperson som kämpar mot ett korrupt samhälle för att finna sanningen något man sett i tusen thrillers förut. Den enda skillnaden här är att samhället har hår i handflatorna.
Så min fråga kvarstår - är varulvar osofistikerade? Det finns två stycken företrädare för arten som jag gillar; Oz i Buffy the Vampire Slayer och så Lupin i Harry Potter. Det är fina killar. Men varför skrivs det inga mer böcker om den typen av varulvar? Jag vet att det är dagens i-landsproblem, men ändå.
*****************************************************
Bareback ges i dagarna ut i svensk översättning under titeln Nattvakt på Albert Bonniers Förlag. Fast där är det snarare omslaget än innehållet som gör en mörkrädd; det är så fult! Det är kul att de översätter den, men det lär inte locka många med en förvrängd hårig mupp på framsidan.
Kan verkligen rekommendera Lonely Werewolf Girl av Martin Millar som jag sträckläser just nu. Jovisst, huvudpersonen Kalix är verkligen inte särskilt sofistikerad, en trasig, drogberoende rymling som knappt kan läsa, men boken är underbar, och jag är nog lite kär i alla karaktärerna!
SvaraRadera