Svensk misärhöst

Jan Guillou sitter och ler självbelåtet i morgonsoffan och tycker verkligen att han fått till det.
Theodor Kallifatides gillar sin mamma.
Klas Östergren fortsätter vara tråkig men i en internationell serie för omväxlings skull.
Maja Lundgren gör folk förbannade.

Är det bara jag eller är hösten ovanligt ospännande i år?
När ska det komma en debutant som skriver om något annat än sin egen ångest?
Finns inte en enda svensk bok som gör mig entusiastisk.
Och SVD lockar med att man kan ladda ner en bilaga om Bergman i pdf.
Jippie-hej.