"Mr Gaiman, how does it feel to be a genius?"

Jag brukar aldrig säga det, men i det här fallet var faktiskt filmen bättre än boken. Gaimans Stardust som vi såg igår kväll gjorde sig definitivt bättre som film. När jag läste boken för ett par år sedan tyckte jag att den var seg; den var omständlig och det tog en evighet innan det hände något. Filmen däremot var helt annorlunda och tusen gånger bättre. Berättelsen hade strukturerats om och stramats upp och allt det jag tyckte var tråkigt var borta. Istället fick man se en saga i underbara miljöer med onda häxor, goda hjältar, spöken och magi. Samt Robert De Niro som transa. Fantastiskt!

Och så Neil Gaiman himself. Han såg exakt ut som på bilderna i böckerna - svart skinnjacka och stort lockigt hår åt alla håll. Jag försökte koncentrera mig på vad han sade men tänkte mest "Här sitter jag och där står Neil Gaiman - hihi". Det var svårt att inte le fånigt. Han berättade också att det medium han gillade bäst att arbeta med var radioteater, något överraskande. Hade ingen aning om att han sysslade med det också. Finns det något den mannen inte gör?

Hinner tydligen uppdatera sin blogg sjukt mycket också trots att han är på turné...förstår han inte att andra människor får magsår när han springer runt och är så produktiv och kreativ och innovativ och tusen andra saker på -iv?

Själv ska jag vara vegetat-iv i soffan hela kvällen. Sista lådan vi packade upp på affären innan jag slutade visade sig innehålla den ny Elvis-boken. Och jag har varit på Konsum och köpt en liter glass.