Må ruskiga saker komma krypande över era boksidor och må ni alla darra njutningsfullt av skräck!
31 oktober, 2013
29 oktober, 2013
Bisarrt, farligt och blingigt i Texas
Vissa författare har förmågan att skriva ihop karaktärer som är så himla sköna att vara med att man gärna skulle läsa hur många sidor som helst, bara för att få fortsätta hänga med dem. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att karaktären egentligen är så värst trevlig, det kanske inte alls är någon man skulle ha gillat i verkliga livet, och ibland behöver inte heller boken i vilken personen bor vara så fantastisk som helhet - men oj, så schysst man har det medan man läser om dem. Känner ni igen situationen?
En sådan bekantskap var Tommie i Julia Heaberlins Playing Dead, som jag läste och gillade i våras. Glad i hågen kastade jag mig nu därför omedelbart över Heaberlins andra bok, Lie Still, som kom ut nu i somras. Jag blev inte besviken.
I Lie Still hamnar vi i den lilla staden Clairmont i Texas, dit Emily Page och hennes man just har flyttat. De kommer från Manhattan, och kulturkrocken med de blingiga, nyrika, bisarra och yviga Texasborna är total. Men maken har fått ett bra jobb, och Emily vill gärna glömma allt som påminner om hur livet tidigare varit. Flytten till Texas ska förhoppningsvis bli en nystart för dem, där de dels kan lägga en jobbig incident med en stalker bakom sig, dels se fram emot barnet de äntligen väntar tillsammans.
Naturligtvis funkar inget av det där så som de har tänkt. Emily blir inbjuden till en av de andra hemmafruarna, och upptäcker att det verkar finnas något slags konstig klubb bland fruarna i staden, där endast ett utvalt fåtal får delta. Men klubbens ledare försvinner spårlöst, och Emily mottar en mängd nya, anonyma hot. Den lilla staden visar sig vara allt annat än lugn och fridsam.
Emily är i likhet med Tommie extremt rolig att umgås med - jag gillar verkligen både henne och hennes man. Heaberlin har en vass, ironisk och smart ton som är en fröjd att läsa och det är jätteskoj att efter våra resor nu kunna känna igen en hel del från The Lone Star State. Själva deckarintrigen kommer här liksom i Playing Dead lite i skymundan, den når inte riktigt upp till samma nivå som miljö- och karaktärsskildringen, men som helhet betraktad är Lie Still ändå en riktigt bra bok. Jag hade den som semesterläsning, och till det passade den utmärkt. Vill dock inflika att alla i Texas INTE är lika galna som det verkar här ... Bara nästan. Förhoppningsvis räcker deras excentriska drag till för att inspirera Julia Heaberlin till minst ytterligare en bok (utöver Black-Eyed Susans som tydligen redan är på väg som bok tre!).
En sådan bekantskap var Tommie i Julia Heaberlins Playing Dead, som jag läste och gillade i våras. Glad i hågen kastade jag mig nu därför omedelbart över Heaberlins andra bok, Lie Still, som kom ut nu i somras. Jag blev inte besviken.
I Lie Still hamnar vi i den lilla staden Clairmont i Texas, dit Emily Page och hennes man just har flyttat. De kommer från Manhattan, och kulturkrocken med de blingiga, nyrika, bisarra och yviga Texasborna är total. Men maken har fått ett bra jobb, och Emily vill gärna glömma allt som påminner om hur livet tidigare varit. Flytten till Texas ska förhoppningsvis bli en nystart för dem, där de dels kan lägga en jobbig incident med en stalker bakom sig, dels se fram emot barnet de äntligen väntar tillsammans.
Naturligtvis funkar inget av det där så som de har tänkt. Emily blir inbjuden till en av de andra hemmafruarna, och upptäcker att det verkar finnas något slags konstig klubb bland fruarna i staden, där endast ett utvalt fåtal får delta. Men klubbens ledare försvinner spårlöst, och Emily mottar en mängd nya, anonyma hot. Den lilla staden visar sig vara allt annat än lugn och fridsam.
Emily är i likhet med Tommie extremt rolig att umgås med - jag gillar verkligen både henne och hennes man. Heaberlin har en vass, ironisk och smart ton som är en fröjd att läsa och det är jätteskoj att efter våra resor nu kunna känna igen en hel del från The Lone Star State. Själva deckarintrigen kommer här liksom i Playing Dead lite i skymundan, den når inte riktigt upp till samma nivå som miljö- och karaktärsskildringen, men som helhet betraktad är Lie Still ändå en riktigt bra bok. Jag hade den som semesterläsning, och till det passade den utmärkt. Vill dock inflika att alla i Texas INTE är lika galna som det verkar här ... Bara nästan. Förhoppningsvis räcker deras excentriska drag till för att inspirera Julia Heaberlin till minst ytterligare en bok (utöver Black-Eyed Susans som tydligen redan är på väg som bok tre!).
27 oktober, 2013
Älsk på biblioteket!
Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: Jag ÄLSKAR bibliotek! Av så många anledningar. Världens bästa uppfinning! Gå och ge ditt lokala bibliotek lite kärlek idag!
25 oktober, 2013
Dagens sötaste läsare
Dagens sötaste läsare är de här små bedårande mössen. Habegär!
De - och deras lika söta små vänner i filt - görs av Johana Molina och säljs i hennes shop Felting Dreams på Etsy. Jag känner starkt att min livskvalité skulle förbättras av ett par läsande filtmöss ...
24 oktober, 2013
Andra boken, tredje rösten
En av de saker jag gillade med Rolf och Cilla Börjlinds debut Springfloden när jag läste den förra året, var den höga bladvändarfaktorn, att det var en typisk bok som håller en vaken för länge på kvällen eftersom man hela tiden vill läsa bara ett kapitel till, och ett till, och ... Ni vet. Det var en schysst thriller och jag gillade karaktärerna Tom Stilton och Olivia Rönning.
Därför lät jag nu uppföljaren Den tredje rösten följa med som sällskap på en lång flygresa (kan omöjligen läsa för svåra/tunga saker då, vill bara ha något där bladen vänder sig själva). Och hur det gick? Mja, jo, tja ...
I Den tredje rösten fortsätter vi följa Tom och Olivia, som fortfarande har gott om personliga problem, för att uttrycka det milt. Vi får också se mycket mer av deras mystiske vän Abbas, som blir personligt involverad när en kvinna han känt hittas styckmördad. Mordet på kvinnan visar sig så småningom ha kopplingar till ett mord i Sverige, där en tulltjänsteman funnits död i sitt hem.
Det är många trådar som ska fästas samman, och jag tycker att paret Börjlind lyckas rätt väl med det. Däremot är jag lite mindre förtjust dels i Abbas som gestalt, dels i de ganska många ganska orealistiska inslagen i berättelsen. Det blir lite för mycket av allt stundtals (svårt att förklara utan att spoila ...). Här finns inte heller riktigt samma driv som i Springfloden. Men visst, tillräckligt spännande för att hålla mig sällskap på flyget är det fortfarande. Det ska bli intressant att se vad de väljer att göra med serien och karaktärerna framöver.
Andra som också har läst: Mysterierna, Bokbrus, Vickes boklåda, Kim Kimselius, Annika Bengtsson.
Därför lät jag nu uppföljaren Den tredje rösten följa med som sällskap på en lång flygresa (kan omöjligen läsa för svåra/tunga saker då, vill bara ha något där bladen vänder sig själva). Och hur det gick? Mja, jo, tja ...
I Den tredje rösten fortsätter vi följa Tom och Olivia, som fortfarande har gott om personliga problem, för att uttrycka det milt. Vi får också se mycket mer av deras mystiske vän Abbas, som blir personligt involverad när en kvinna han känt hittas styckmördad. Mordet på kvinnan visar sig så småningom ha kopplingar till ett mord i Sverige, där en tulltjänsteman funnits död i sitt hem.
Det är många trådar som ska fästas samman, och jag tycker att paret Börjlind lyckas rätt väl med det. Däremot är jag lite mindre förtjust dels i Abbas som gestalt, dels i de ganska många ganska orealistiska inslagen i berättelsen. Det blir lite för mycket av allt stundtals (svårt att förklara utan att spoila ...). Här finns inte heller riktigt samma driv som i Springfloden. Men visst, tillräckligt spännande för att hålla mig sällskap på flyget är det fortfarande. Det ska bli intressant att se vad de väljer att göra med serien och karaktärerna framöver.
Andra som också har läst: Mysterierna, Bokbrus, Vickes boklåda, Kim Kimselius, Annika Bengtsson.
22 oktober, 2013
Tartt, Tartt, Tartt!!!
IDAG SLÄPPS THE GOLDFINCH!!!!
Det var allt jag hade att säga.
Hej då!
(Och så frossar jag i fina bilder på Donna Tartt; hon är mycket photogenique. Särskilt tillsammans med hund.)
15 oktober, 2013
Teprovning: The English Bookshop Blend
Bortsett från att det hade den oväntade bonuseffekten att hela min väska luktade gott på vägen hem, så visade det smaka minst lika gott som det doftade. Det innehåller enligt etiketten svart och grönt te, bergamott, jasmine, tranbär och arom. Det har fin färg när man brygger det, fortsätter lukta gott hela tiden och smakar alldeles utmärkt! Det är en ganska bärig smak, god, stark och fyllig utan att helt ta över själva tesmaken. Och framför allt - det får mig faktiskt att tänka bok! Nog så viktigt i sammanhanget. Perfekt att ha vid läsfåtöljen en regnig eftermiddag. Extra pluspoäng för den söta påsen också. Mycket trevligt!
11 oktober, 2013
En dubbel kärlekshistoria
Säg "André-expeditionen" och jag tänker ofelbart på när jag var liten och familjen med pappa i spetsen åkte till Gränna för att titta på våren. Titta på våren innebar att man åkte någonstans dit det var fint och där det fanns gott om vitsippor, gulsippor och vintergäck - ergo Gränna. En stor bonus i sammanhanget var ju att man där också dels kunde se på ruinen Brahehus, dels köpa med sig obscena mängder söta, kladdiga polkagrisar.
Under någon av dessa resor minns jag också att föräldrarna i all välmening tog oss med till Andrémuseet i Gränna för att utflykten inte bara skulle bestå av socker och gulliga växter - barnen behövde ju lära sig lite om historia också. Det gick sådär; jag kommer bara vagt ihåg att där fanns ett stort rum med en hopsjunken, ledsen ballong, och så lite kläder som såg alldeles för kalla ut att ha på en polarexpedition. Jag vet att jag mest bara väntade på att vi skulle vara färdiga, så att vi kunde gå och titta på när de tillverkade polkagrisar.
Eftersom ovanstående är ungefär hela min samlade erfarenhet av Andréexpeditionen, är det ganska skickligt av Bea Uusma att hon lyckas berätta så spännande om sin bok att jag omedelbart vill läsa den. Det räcker med förordet i Expeditonen, så är jag fast. Där är något som drar, och som inte vill släppa. Ett mysterium väntar på isen.
Uusma berättar i korta, ganska fragmentariska stycken om sin besatthet vid Andrés expedition, om hur hon följt i spåren av den och försökt förstå varför de tre männen dog trots att de hade mat och det egentligen inte hade varit omöjligt för dem att övervintra sedan ballongen kraschat. Hennes berättelse blandas med brev, forskningsanteckningar och annat material. Är det spännande? Ja. Jag ska dock i ärlighetens namn säga att jag inte funderar lika mycket på varför de dog som på hur de måste ha känt sig - det är samma fascination/skräck som tilltalar mig så mycket i alla polarskildringar. Mörkret, kylan, tomheten, och hotet från något som kanske, kanske inte finns där ute. Hu.
I Expeditionen fastnar jag emellertid allra mest för den kärlekshistoria som berättas, om hur den unge Nils Strindberg nyförlovad reser iväg med ballongen medan hans Anna väntar hemma i Stockholm. Att det inte slutade lyckligt vet vi ju redan, men här finns en twist som vrider hjärtat ur bröstet på en och som fick mig att nästan börja gråta där jag satt och läste på tåget. Den kvalar in som något av det mest romantiska jag någonsin har hört - och den är alldeles sann. Missa icke den - även om ni tycker att polarfärder är snortråkiga, så måste ni faktiskt läsa boken bara för den där kärleken som är så stark, så stark.
Tack till Norstedts för rec ex!
Tilläggas ska att jag läste textutgåvan av boken. Det finns också en mycket tjusig bildutgåva.
Andra som också läst: SvD, Bokhora, Sveriges radio, Aftonbladet.
Under någon av dessa resor minns jag också att föräldrarna i all välmening tog oss med till Andrémuseet i Gränna för att utflykten inte bara skulle bestå av socker och gulliga växter - barnen behövde ju lära sig lite om historia också. Det gick sådär; jag kommer bara vagt ihåg att där fanns ett stort rum med en hopsjunken, ledsen ballong, och så lite kläder som såg alldeles för kalla ut att ha på en polarexpedition. Jag vet att jag mest bara väntade på att vi skulle vara färdiga, så att vi kunde gå och titta på när de tillverkade polkagrisar.
Eftersom ovanstående är ungefär hela min samlade erfarenhet av Andréexpeditionen, är det ganska skickligt av Bea Uusma att hon lyckas berätta så spännande om sin bok att jag omedelbart vill läsa den. Det räcker med förordet i Expeditonen, så är jag fast. Där är något som drar, och som inte vill släppa. Ett mysterium väntar på isen.
Uusma berättar i korta, ganska fragmentariska stycken om sin besatthet vid Andrés expedition, om hur hon följt i spåren av den och försökt förstå varför de tre männen dog trots att de hade mat och det egentligen inte hade varit omöjligt för dem att övervintra sedan ballongen kraschat. Hennes berättelse blandas med brev, forskningsanteckningar och annat material. Är det spännande? Ja. Jag ska dock i ärlighetens namn säga att jag inte funderar lika mycket på varför de dog som på hur de måste ha känt sig - det är samma fascination/skräck som tilltalar mig så mycket i alla polarskildringar. Mörkret, kylan, tomheten, och hotet från något som kanske, kanske inte finns där ute. Hu.
I Expeditionen fastnar jag emellertid allra mest för den kärlekshistoria som berättas, om hur den unge Nils Strindberg nyförlovad reser iväg med ballongen medan hans Anna väntar hemma i Stockholm. Att det inte slutade lyckligt vet vi ju redan, men här finns en twist som vrider hjärtat ur bröstet på en och som fick mig att nästan börja gråta där jag satt och läste på tåget. Den kvalar in som något av det mest romantiska jag någonsin har hört - och den är alldeles sann. Missa icke den - även om ni tycker att polarfärder är snortråkiga, så måste ni faktiskt läsa boken bara för den där kärleken som är så stark, så stark.
Tack till Norstedts för rec ex!
Tilläggas ska att jag läste textutgåvan av boken. Det finns också en mycket tjusig bildutgåva.
Andra som också läst: SvD, Bokhora, Sveriges radio, Aftonbladet.
10 oktober, 2013
En Tequila Mockingbird, någon?
Gillar du drinkar, böcker och kanske även en eller annan halvlam, romanrelaterad ordvits? Då torde den här boken vara något för dig. Tequila Mockingbird: Coctails with a Literary Twist av Tim Federle, är enligt baksidestexten "a coctail book for the literary obsessed".
Drinkarna har fåniga namn, eller vad sägs om Gin Eyre och Vermouth the Bell Tolls? Totalt är där 65 olika drinkrecept, lite tilltugg, och så är boken fint illustrerad och inlagan snyggt formgiven (klicka här för att bläddra i den). Torde vara given som present till boknörden i din närhet. Jag tänker önska mig den av tomten i jul!
Drinkarna har fåniga namn, eller vad sägs om Gin Eyre och Vermouth the Bell Tolls? Totalt är där 65 olika drinkrecept, lite tilltugg, och så är boken fint illustrerad och inlagan snyggt formgiven (klicka här för att bläddra i den). Torde vara given som present till boknörden i din närhet. Jag tänker önska mig den av tomten i jul!
07 oktober, 2013
Räkna ner till Halloween med BookPeople
Förra året var jag ambitiös och gjorde min egen lilla nedräkning till Halloween här på bloggen. Tyvärr kommer jag inte hinna göra något liknande i år, men jag tröstar mig med att istället följa eminenta bokhandeln BookPeoples 31 Days of Halloween. Här frossas det i allehanda skräck och spök inför den stundande helgen, och herregud så många boktips man får ...! Önskelistan växer explosionsartat, och skräcken som infinner sig när de 31 dagarna har räknats ner, torde vara när man summerar vad det skulle kosta om man faktiskt köpte alla böckerna man ville ha som de har nämnt ... Nå. Man kan ju sprida ut det. Men in och kika! Halloween-serien går som en del av deras vanliga blogg, så där kommer mycket annat skojigt emellan också, om ni till äventyrs inte är skräckigt lagda.
